Det är sent och jag borde egntligen sova nu, men det går inte med alla dessa tankar i huvet. Alla dessa tankar om pinsamet och skam. Hur pinsamt det är att säga att man pratar med kuratorn som om det var något allvarligt fel på en bara för det. Eller hur skamligt det är att säga att man får extahjälp i skolan för man tror att alla andra ska se en som dålig då. Eller hur jobbigt det är att åka till simhallen bara för att man inte har en supermodellkropp som killarna kommer avguda och tjejerna avundas. Varför ska det vara såhär? Jag går och pratar med kuratorn nu och det vet egentligen ingen förutom mamma och pappa, men varför är det så? Alla har jobbiga perioder i sitt liv och det visar ju bara att man tar tag i det och vill komma ur dessa jobbigheter. Samma sak med extrahjälp. Det är också ett täcken på att man vill hjälpa sig själv. Alla har svårare för vissa ämnen, mer eller mindre, och då är det ju bara bra om man får hjälp med det. Det visar att man vill och faktiskt försöker. Jag ska gå lite extra i tyska för jag går inte ihop med min lärare eller henens sätt att lära ut, men jag ska banne mig gå rakryggad och stolt dit för det visar att jag inte bara ger upp. Det borde ni alla göra som går till era extralektioner eller er tid hos hjälplärare eller liknande, för ni ger inte heller upp! Ni visar bara att ni är starka som tar tag i det istället för att tänka "fuck it, jag kan inte ändå så jag skiter i det". 

Och sen det här med simhallen då.. Vi ska dit med klassen imorgon och bara ordet "simhall" får mig att vilja spy. 1: Jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt att simma. 2: Man har bikini på sig. Man blottar så mycket av sig själv och man känner sig så uttittad. Jag har alltid tyckt att skolan inte ska kunna kräva att vi ska sätta oss själva i en så otroligt utsatt situation, men sen tänkte jag efter en gång till nu när jag stod och borstade tänderna.. Om mitt liv gick ut på att vara snygg i bikini så skulle jag antagligen gjort något åt saken och troligtvis haft ett väldigt tråkigt och ointressant liv. Detta är jag och såhär ser jag ut, det är bara att acceptera. Folk kan tycka vad de vill om det, men det är fortfarande jag och min kropp. Jag anser inte att mitt utseende är viktigare än mitt liv och inte heller att det är det som avgör om jag är en bra människa eller inte. Så imorgon ska jag gå dit och bara vara som jag är, inte tänka så mycket utan bara acceptera att "det här är jag". Visst att det är lättare sagt en gjort, man jag ska verkligen lyckas.