Igår såg jag filmen som jag har längtat efter i flera månader, men eftersom jag har velat se den "vid ett visst tillfälle" så blev det inte fören igår. Jag har gråtit till en film i hela mitt liv och det va till ET när jag var 10 år.. Men igår satt jag med gåshud på hela kroppen från intro till eftertexter och konstanta tårar i ögonen. Jag grät mig igenom sista tredjedelen av filmen. Glädje, sorg, ilska.. Jag är mållös. Vilken film! Musiken, berättelsen, personera.. ALLT! Både jag och Elin bara satt där och visste inte vad vi skulle säga efteråt. "Wow" var allt jag fick fram där jag satt med tårar i hela ansiktet. 

En av alla saker jag älskar med filmen är att Håkan faktiskt är med i den, som trubadur/uteliggare/fattig. Han har inte det behovet av att stå i centrum att han måste ha huvudrollen, men han är ändå där på ett hörn. Sen är det helt maiskt hur bra de fått ihop filmen med hans låtar. Det känns mer som att låtarna är skrivna till filmen än tvärtom.. Jag älskar den!

 

 

Ni som inte sett den, se den, och ni som sett den: Tycker ni att den är lika magisk som jag tycker?